Sedan kom vi till mammas arbets insats; boken skulle kläs med omslagspapper! Jag trodde att jag var ganska bra på det men icke sa Nicke. Jag vet inte hur många försök jag behövde men till slut blev det i alla fall bra.
Så här blev slutresultatet! Helt okej i alla fall.
Har inte hunnit så mycket idag tycker jag, fick reda på i morse att vi skulle ha ett möte i kväll. Hade en otroligt snäll kompis som ställde upp och "passade" mina barn en stund så att jag kunde gå på mötet. Tur att man har sådana kompisar, vi brukar turas om att hjälpa varandra. Barna är bästa kompisar.
God natt och kram, Helen
3 kommentarer:
Hej, tack för din kommentar! Visst är det en konstig känsla då första barnet börjar skolan?! Sen går det verkligen så fort som alla säger...
Förra året fick jag ikea-katalogen mycket senare än mina föräldrar som bor i samma stad...tråkigt att de inte kan dela ut den till alla samtidigt!
Kram Linda
Kul med nya bekantskaper här i bloggvärlden! Tack för kommentaren.
Här har man suttit och fyllt i "anhöriglistor", scheman och lappar om fotografering till barnen. Nu ska jag bara komma ihåg att lämna dem imorgon!:)
Kram
Åh de blir så stora! När min kille, som nu börjat 3:an, gick första dagen så var jag orolig över små saker som hur han skulle kunna bära brickan i matsalen osv.. Allt gick ju superbra!!
Kram Karin
Skicka en kommentar