Ja, man ska väl inte klaga. Familjen har hälsan, jag har ett jobb att gå till och jag trivs faktiskt på mitt jobb. Fast visst kunde helgen gärna fått vart längre, särskilt som vi var iväg på bröllop det kändes som om hela helgen försvann.
Jag utlovade ju en titt på halsbandet jag gjort för att ha på bröllopet, här kommer det.
Så här blev det och som jag också skrivit tidigare så var jag inte riktigt nöjd så på fredag kväll gjorde jag ett annat halsband.
Så på lördag eftermiddag stod jag som en åsna mellan två hötappar; vilket skulle jag ha. Detta tyckte min lillebror var otroligt fånigt! Små bröder! Till slut blev det i alla fall det sista halsbandet som jag hade på mig.
Annars rullar livet på i full fart som vanligt. Den yngste sonen har haft en kompis här idag och den äldste har varit hos en kompis (ett syskonpar, så vi bytade lite). Vi har dessutom hunnit med läsläxa för den äldste, otroligt lätt läsläxa. Men jag har fått lova mig själv att ge det några gånger så att läraren själv kommer på att han behöver lite mer utmaning. Hon är ju dessutom kollega till mig så jag avvaktar lite.
Nu får jag nog se till att vi får lite kvällsmat i oss.
Förresten måste jag bara berätta en rolig sak som hände igår. Den äldste sonen hade pratat med sin kompis och gjort upp om att han skulle följa md kompisen hem idag, då ville den yngste sonen ringa till lilla syster i den familjen så han ber mig säga numret. Jag säger numret och han slår (mamma kikar över axeln, han är ju bara 4 år) och jag hör att någon svarar och min son säger, mycket indigerad, -Mamma, du har gett mig fel nummer!
- Jasså, säger jag vem svarade då?
- "O", säger lilleman då.
- Ja, men de har ju samma telefonnummer!
Han trodde alltså att de hade varsitt telefonnummer, det är inte lätt att vara liten! Jag tyckte det var så roligt och gulligt sagt. Till slut fick han pratat med rätt person och allt var frid och fröjd.
Kram, Helen